sandralenita

Hela förra veckan har jag inte gått upp ur sängen tidigare än 12 och det har varit så himla skönt men ångest har jag haft. Så idag tog jag tag i mitt liv och var uppe huffsat tidigt, åkte in till stan och solade en stund och sen blev det ett lunchpass på friskis. Det var skönt att träna igen efter all mat man stoppat i sig. Jag köpte ett 10 kort också så jag kan gå på gymmet ibland och testa spinning också. Jag skulle sätta in lite pengar på banken också men det var ju hopplöst för där var hela jönköpings befolkning nästan så jag hoppade det.

Ikväll blir det bio med danni, Yes Man och självklart blir det bio popcorn på det :)

Ha det så bra :)

Just nu vet jag verkligen ingenting. För några månader sen var det solklart, jag skulle åka iväg och leva livet i ett år och ha så himla kul. Men nu vet jag verkligen inte och hur mycket jag än vänder och vrider på det så vet jag inte vad som är rätt och fel. Detta har ju alltid varit en dröm för mig men den försvann nog under dom här månderna av väntan. Jag har väntat sen juli och dagarna går fortfarande, jag har hoppats och varit glad men det har bara övergått till besvikelse. Familjer har dragit sig ur för att det är finanskris och jag förstår att det är svårt. Men jag har tagit det här rätt personligt och folk säger att jag är kräsen för att jag bara vill till CA. Men det är min dröm och den ser ut så.
Jag har bestämt mig för att jag väntar till slutet av februari och har jag inte fått någon match då så åker jag inte. Jag kan inte gå och vänta hur länge som helst för under tiden så försvinner möjligheter här hemma och det blir för sent att åka. Mina syskon har bal och student och sånna saker vill man inte missa. Jag har kommit mina vänner närmare än någonsin nu och planer görs för nästa år och tänkt om jag inte är hemma? Jag vill vara hemma men samtidigt så vill jag åka iväg och åker jag inte så tror jag att jag skulle ångra mig nåt så enormt mycket.
Jag funderar nog för mycket. Men Au pairer är det värt det? Är det som ni trodde?

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Jag hoppas verkligen att det är så i det här fallet.
Och det händer när man minst anar det.

Jag som trodde att jag redan hade haft min sjukperiod. Men jag hade fel för den har kommit tillbaka. Det räckte med en söndag i kylan på arla och jag var tillbaka igen. Halsen gör ont som bara den, näsan är täppt och nyser gör jag hela tiden. Hur kul som helst. Det positiva i det är väl att jag är ledig ifrån jobbet så jag missar inte så mycket. Men jag hatar att vara sjuk och jag missar träningen, jag var taggad för att träna denna veckan. Istället får jag ligga hemma och tycka synd om mig själv. Bara jag inte får feber för sånt orkar jag inte med.
Denna dagen kommer bestå av en massa tv och film tittande.

Då var det redan december och det blir säkert julafton lika snabbt som man hinner blinka. Jag tycker att tiden springer iväg men det kanske är skönt det med. Idag var det Ullared som stog på schemat och jag hade gjort inköpningslista och allt. Det som stog på den inhandlades men självklart åkte det ner lite allt möjligt också. Det som köptes var:
- saker till USA
- julklappar
- underkläder
- mysbyxor
- USB minne
- Kamera minne
- Massa småsaker
Så jag är nöjd med resan och när jag kom hem packade jag upp allting och slog in julklapparna. Jag har fortfarande inte fått någon julkänsla för det känns inte som att det är jul snart. Men jag hoppas att den kommer :)

Imon är det Dagis och på fredag är det min sista dag där så jag får leka extra mycket med barnen. Jag hoppas att dom är sådär goa och söta som dom brukar vara.

Ha det så bra :)