sandralenita

Just nu vet jag verkligen ingenting. För några månader sen var det solklart, jag skulle åka iväg och leva livet i ett år och ha så himla kul. Men nu vet jag verkligen inte och hur mycket jag än vänder och vrider på det så vet jag inte vad som är rätt och fel. Detta har ju alltid varit en dröm för mig men den försvann nog under dom här månderna av väntan. Jag har väntat sen juli och dagarna går fortfarande, jag har hoppats och varit glad men det har bara övergått till besvikelse. Familjer har dragit sig ur för att det är finanskris och jag förstår att det är svårt. Men jag har tagit det här rätt personligt och folk säger att jag är kräsen för att jag bara vill till CA. Men det är min dröm och den ser ut så.
Jag har bestämt mig för att jag väntar till slutet av februari och har jag inte fått någon match då så åker jag inte. Jag kan inte gå och vänta hur länge som helst för under tiden så försvinner möjligheter här hemma och det blir för sent att åka. Mina syskon har bal och student och sånna saker vill man inte missa. Jag har kommit mina vänner närmare än någonsin nu och planer görs för nästa år och tänkt om jag inte är hemma? Jag vill vara hemma men samtidigt så vill jag åka iväg och åker jag inte så tror jag att jag skulle ångra mig nåt så enormt mycket.
Jag funderar nog för mycket. Men Au pairer är det värt det? Är det som ni trodde?

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Jag hoppas verkligen att det är så i det här fallet.
Och det händer när man minst anar det.