sandralenita

Det är faktiskt med tårar i ögonen som jag skriver detta inlägget. Jag har försökt att vara stark men ibland brister det. Jag har sån tur att ha så många som har vart här och hälsat på mig. Jag älskar livet här borta men ibland förstår jag inte hur jag kunde lämna allt och alla. Men jag kommer aldrig ångra detta! Detta har vart min livs största upplevelse och jag kommer aldrig glömma det. Jag fick ett meddelande av min bror idag och han skrev en kort mening men den betydde hur mycket som helst. Jag har velat ta fram det lila brevet i flera månader men aldrig riktigt vågat men ikväll gjorde jag det.. Annie jag saknar dig hur mycket som helst. Jag saknar att komma in till ditt rum och prata om allt. Vi kom verkligen varandra så nära i slutet och jag saknar verkligen att prata med dig. Jag saknar min familj! Jag saknar mina vänner nåt så otroligt. Jag önskar att jag kunde vart hemma och firat allas 20 års dagar. Jag önskar att jag själv hade vart hemma på min 20 års dag. Det är mycket jag saknar men samtidigt så vet jag att det kommer finnas kvar när jag kommer hem och allt jag har vart med om här borta skulle jag aldrig vilja byta bort mot något. Men det är tufft att vara ifrån alla men det är tur att dessa månader har gått så snabbt. Och missförstå mig inte för jag älskar att vara här borta men ibland blir det bara för mycket!!
Jag fick även ett försenat julkort av mormor & morfar idag och jag vet inte om ni läser detta men jag vill bara tacka och tack så jätte mycket för julklappen. Jag tänker på er och jag hoppas att ni mår bra!!

Jag saknar er alla där hemma <3