sandralenita

Klockan är mycket och jag borde egentligen sova! Hur många gånger vaknar man inte upp varje morgon, snoozar och bara vill stanna i sängen och säger till sig själv - idag ska jag gå och lägga mig tidigt. Jag säger det varje morgon men jag går aldrig och lägger mig tidigt. När klockan väl paserat 9 sitter säkert jag och kollar på tvn, den blir 10 och jag sitter kvar på samma plats, sneglar på klockan och tänker att den är rätt mycket men sitter ändå kvar. Jag reser mig sedan ur soffan och går till mitt rum för att sova men nej där stog ju datorn och jag skulle bara kolla.. Dags för en förändring kanske men sanningen är att jag sover minst 7 timmar varje natt ändå!

Bloggandet har vart dåligt på senaste tiden och jag ber om ursäkt till er som läser. Ibland kan jag undra varför jag ska skriva och vad jag ska skriva för mitt liv här borta är ungefär samma varje dag. Idag till frukost åt jag havregrynsgröt, jag klädde på barnen, gick till skolan för att lämna av Claire, komma hem och söker efter kläder till en uppgift i skolan, gå ner för att se att hunden ställt till det igen, laga mat och kolla på lillan när hon försöker äta så duktigt men ändå så är halva soppan på golvet, tröjan eller påväg att bli uppslickad av hunden, får henne i säng, går ner för att slappna av och ha en lugn stund men hör att någon går där uppe, går upp och kollar och ser pluttan ombytt och alla kläder uppe på golvet, grattis tänker jag men stoppar om henne igen och säger godnatt och gör ett nytt försök i att ta det lugnt, tiden går och det är dags att hämta upp Claire ifrån skolan för att sedan åka till affären och leta lite skolmaterial till mig och för att sedan ha ett samtal med lillan att farbror polisen kommer ta dig om du går ut med alla dom leksakerna du stoppat på dig, åker sedan hem och dagen är slut!

Det var min dag i korthet och jag kan berätta att när mina söta barn går hand i hand och pluttan säger - Hej Claire hur var skolan? Då smälter jag, går och småler för mig själv och tänker hur söta dom är. 5 minuter senare är dom påväg att slå ihjäl varann.. barn. Nej dessa små varelser är bra och jag kommer njuta av min tid med dom för jag lovar att jag kommer sakna dom när jag inte får se dom varje dag!

En liten smårolig grej. Vi alla är i garaget och jag håller på att sätta tillbaka pluttans säte i bilen, dörren in till huset är öppen så ut kommer Daisy och hoppar in i bilen och sätter sig i mitten och tittar på mig - då var jag klar att åka! Trodde hon ja, hon skulle inte med nånstans. Så jag tar ut henne ur bilen men smartare än så var hon så hon hoppade upp i förarsätet och trodde hon var duktig. Hund! Glömde också berätta att mormorn var här för nån vecka sen och knuffade bara igen ytterdörren och jag och barnen spelar spel i köket och jag kollar ut snabbt genom fönstret och ser Daisy ute. Vilket var helt fel så jag springer ut i bara strumporna och jagar hunden runt kvarteret.. Vad man ska vara med om mycket.

Lite uppdateringar på hur allting är hemma tack!
Ha det så bra :)