Go on, go ahead and scream it
I sommras fick jag en ide, något som skulle bli en stor del av mitt liv. Det var iaf vad jag trodde när jag i somras satt och skrev i min ansökan. Jag var glad och lycklig och hoppades för mycket. Jag berättade för alla jag träffade och sa att jag säkert skulle vara iväg snart. Detta var i juni 2008. Dagarna har gått, månader har gått det har t o m blivit nytt år. Och vad gör jag? Jag gick tillbaka till mitt gamla jobb för att jag inte ville söka nytt eftersom allt var så oklart. Att gå tillbaka har bara varit positivt för jag trivs hur bra som helst. Men tänk dig att vilja något så mycket och vara 100 % säker, hoppas dag in och dag ut men ingenting händer. Vad händer med människan? Den sjunker och sjunker hela tiden. Ska jag ge upp min dröm? Ska jag bara skita i allting? Kommer jag inte ångra mig? Har jag tid att vänta? Från att vara helt säker är jag nu helt tom. Jag vet ingenting längre. Vissa frågar om det är mitt fel. Kanske är det mig det är fel på, det är ju lätt att man tänker så. Tyvärr så får inte alla en chans. Och jag har inte fått den än. Vissa kan tycka att jag är kräsen som bara vill till CA men detta är min dröm, mitt liv och det är vad jag vill. Men nu kan jag tänka - ska jag ändra mig? Kommer jag trivas lika bra på ett annat ställe?
Jag påmins om detta varje dag för varje dag frågar någon hur det går, varför jag inte har kommit iväg än, när jag kommer iväg och hur allt blir.
Jag är inte redo att ge upp ännu. Jag sa till mig själv och många andra att jag väntar februari ut och har ingenting hänt då så ger jag upp. Det är lätt att tänka så nu men jag vill inte ge upp. Jag vill göra detta.
Jag vill detta hur mycket som helst. Detta betyder verkligen någonting för mig.
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag är besviken, ledsen och förstörd. Jag mår seriöst skit!
Något som en gång gjorde mig glad, lycklig, en drömmare, till en person som längtar har nu några månader senare gjort att jag känner mig värdelös, dålig och mest av allt ledsen!
Jag kan inte sluta tänka - varför har jag alltid sån otur?
Varför kan inte jag få vara glad och lycklig?
Hej!
jag tycker du ska oppna upp din ansokan for fler stallen an CA, sen kan du prata med familjen o sen om du inte kanner att det funkar sa ar det ju bara o saga nej! For nar du pratar med nagra familjer sa kanske du kanner att det kanns valdigt ratt, och att det ar okej att aka nan annanstans an CA. Jag ar i CA nu, och jag kan saga att det ar ganska sa overskattat! Du kommer sakert ha minst lika kul pa nat annat stalle i usa! Forstar att din drom ar att komma till CA men tycker bara sa synd om dej ifall du ska missa din chans!
Lycka till :)
Usch , det är verkligen inte kul!
Och jag vill inte påstå att CC är en bra organisation.
Vill du nu verkligen iväg hade jag satsat på Skandinaviska... Jag har ju varit med där. och man blir verkligen matchad med bra familjer och du får prata med jätte många och verkligen känna efter om du är ute efter samma sak som dem... Kan inte tro att det är sant att du inte fått några matchningar. Det är organisationen det är fel på - inte dig!
om du nu signar upp för ett annat företag kan du lägga ner lite extr på ansökan, och vips så har du massor av familjer. Jus nu ångrar jag att jag for med CC. Dem har inte hjälpt mig ett skit - och dem bryr sig inte heller...
Kram