20 augusti
Just nu har jag verkligen hamnat i stadiet då allt är - vad gör jag här? Men ju mer jag tänker på det så vill jag inte hem. Jag tror att det var för att jag inte kunde prata med mamma eller pappa på två veckor, att Fia var här och lämnade mig igen. Det är alltid jobbigt att säga hejdå ännu en gång och sen räkna ner dagarna tills vi ses igen. Missta mig inte jag älskar att ni kommer och besöker mig men det kommer också bli tufft med fler hejdå. Ibland eller ofta vill jag bara hem och leva mitt liv, leva som 20 åring, göra lite som man själv vill och bara vara hemma och vara med alla nära och kära. Men jag vet att det har jag tid med sen också men det kommer ändå att vara tufft och jag har inte sagt nåt annat. Jag har varit här i mer än 3 månader och nu kommer min första hemlängtan men ändå så vill jag inte hem. Men när barnen är jävliga och jag vaknat på fel sida så kan man inte annat än tänka på alla där hemma. Men när jag väl pratar med er igen så känns allt genast mycket bättre. Jag önskar att jag kunde vara hemma när alla fyller år, min lillalillebror är imon 18 år och Ebba börjar gymnasiet, alla vänner fyller eller har fyllt 20, Niclas och Annie börjar sista året på gymnasiet. Jag kommer missa julen hemma, all julmat, släkten och allting men klarar jag mig utan det i ett år? Jag tror att jag gör det och jag vill se den här världen också och vara med om alla högtider som dom har här. Men det är klart att det kommer bli tufft men ändå så underbart för mina vänner kommer och hälsar på mig och vi ska ha en fantastisk nyår tillsammans.
Men ibland eller ofta så saknar man allting hemma när man hör vad ni gör, vad som händer och jag vill också vara med.
Det är svårt att förstå att jag faktiskt varit i New York, Chicago och Los Angeles. Jag kan nu se saker och platser på tv och säga att jag har varit där. Jag lever min dröm och jag har det jätte bra. Om jag ger upp detta liv tidagare än planerat måste jag bara inse att jag inte är någon förlorare utan att jag klarat något som många andra kanske inte gjort.
Bara lite tankar och funderingar ifrån mig här borta i landet långt långt bort.
Sandra, allting med att flytta långt bort har både för och nackdelar. Tro mig, jag är bara i grekland halva tiden av vad du är i usa, men det där har kommit för mig med. Hemlängtan, "vad gör jag här? jag borde vara hemma med min familj och mina vänner" men vet du? Det finns kvar, dina hem, din familj, dina vänner, allting finns där och väntar på dig när du kommer hem. Genom att bo utomlands får man en otroligt bra upplevelse och jag lovar att vi växer och blir starkare som människor. Se bara på de vänner du redan vunnit och de resor du varit med om genom att flytta dit. När du kommer hem till sverige igen kommer du vara många erfarenheter rikare och du kommer istället sakna usa. Jag lovar, du klarar det. Och vi väntar på dig. Ha nu en underbar tid darling. I miss you! Det skall du veta.